Det finaste...

Mitt charmtroll fyller 8 år i morgon. Så idag har vi bakat chokladbollar och förberett tårtan. Vi ska ordna födelsedagskalas för ett par kompisar till honom hemma hos pappan i morgon. Skulle även baka en kladdkaka men vi glömde bort den lite så det blev chokladkaka istället.  Sen har vi spelat spel (favoritspelet är Spökungarna), gungat i lekparken (gungade ända upp i himlen och till månen) och tittat på film (Mulan 2).


Bakgrund till mitt charmtroll: Jag har ju under några år varit till förfogande för soc som kontaktfamilj till behövande.
Jag började men en kvinna som har en son i samma ålder som mina barn Henne träffade jag en gång i veckan för att lära henne göra saker med sitt barn och inte bara sitta hemma. Det var ett mycket trevlig umgänge som varade i ett par år innan hon flyttade från kommunen.

Efter det hjäpte jag en medelålders herre att göra måndsbudget, så att han skulle lära sig hur han skulle få pengarna att räcka till hyra och nödvändiga saker och inte bara roliga saker. Uppdraget varade ett halvår och efter det behövde han inte längre min hjälp

Mitt nästa uppdrag blev en underbar tjej som var på väg in i tonåren. Hon behövde ha hjälp med fritidsaktiviteter och en vuxen utanför familjen att prata med. Efter ett par omtumlande år ( som jag inte kan gå in närmare på) var vi tvugna att bryta vår kontakt. Jag saknar henne verkligen och hoppas av hela mitt hjärta att hon har och får ett underbart liv.

Mina barn och jag funderade på efter detta att ta en paus från kontaktfamiljandet. 
Men då fick vi en förfrågan på om vi kunde tänka oss träffa charmtrollet. Och det var ju inte svårt att säga ja till detta.
Nu kommer charmtrollet ungefär en helg var tredje/fjärde månad.  Vi hittar på massor med roliga saker tillsammans: Åker till simhallen, bakar, läser och favoriten leker med bilar plus en massa andra saker

Det känns så bra att kunna göra nåt på hemmaplan. För det mesta handlar ju hjälpandet om att skicka en hundring till ett behövande barn i Afrika och det är ju jättebra att man kan göra det. Jag känner dock att här ser jag vad jag gör för att hjälpa och ser behovet Det blir mer verkligt. Motala har tyvärr ett stort behov av kontaktfamiljer. Och jag kan bara önska att fler ville ta sig tid att hjälpa. Det är inte så svårt eller krångligt man väver bara in det i sitt vanliga liv.

Det finaste som finns är att hjälpa en behövande.