Det finaste...

November och en av de mörkaste månaderna på året har tagit sin början.

Kände i helgen att jag började tappa lite energi. Jag var inte trött utan bara orkeslös. Men idag var jag iväg och simmade 500 m och nu i kväll känner jag mig mer energisk igen. Kollade i kalendern och såg att jag inte tränat ordentligt på flera veckor Ja förutom Yogan då men inget annat Undra just om det kan ha varit det som gjorde mig så orkeslös. Eller beror det på att det har varit ovanligt mycket att hinna med nu ett tag. Eller är det kanske rent av fullmånen som spelar mig ett spratt!?!

Kände redan i lördags när jag var vid min pappas grav att det kändes annorlunda. Brukar inte känna mig ledsen efter jag varit där men det gjorde jag denna gång. Nedstämd är nog rätta ordet egentligen.
Var på en supertrevlig fest hos min vän Åsa i lördagskväll och träffade massor med trevliga människor. Ett bra och trevligt gäng att umgås med. Och som jag hoppas att många av kommer till festen den 21:e. Men trots detta fanns nedstämdhetens känsla där och gnagde.

Hann med rätt mycket i helgen, som började med att jag hämtade Charmtrollet och fortsatte med Halloweenfest för Benjas klass på fredagskvällen (engagerad mamma som man är) På lördagen var vi på pingistävling i Ljungsbro. Det var inte jag som tävla utan Benja. Åkte ju som sagt var förbi graven på vägen hem och tog även en runda på kyrkogården här i Motala eftersom Charmtrollets gammelmorfar ligger där och han ville tända ett ljus han med. Mamma, min underbara mamma, kom och stannade kvällen så att jag kunde gå på festen. Söndagen gick i makligt seg takt med mycket sällskapsspel och lite bak. Igår gick jag o la mig vid tio, hur trött som helst.

Men idag, som sagt, känns att energin är på väg tillbaka och det känns underbart. Har lite styrketräning att se fram emot i morgon, yoga på torsdag och massage på fredag. Troligen en liten AF på fredag med en väninna från Linköping. Förhoppningsvis en fika med en väninnan på lördag och ev lite jobb eller så blir jobbet på söndag istället. Barnen är ju hos sin pappa i helgen så man vet aldrig vad helgen har i sitt sköte till fullo.

Måste försöka bli lite bättre på att ta lite kort Känner att det blir lite ont om dem just nu.

Det finaste som finns är att känna orken återvända.