Ett år sen diagnosen
Idag är det precis ett år sedan jag fick reda på att jag har diabets.
Nu låter det här nog mer drastiskt än det egentligen är. Och det kommer säkert som en överraskning för många. Det är ju inget jag skyltar med direkt eftersom jag inte är sjuk i/av den. Och jag kommer inte att bli sjuk av den heller så länge jag äter som jag gjort det senaste året.
Men jag vill iallafall berätta.
När jag var gravid med Zebastian visade det sig att jag fick graviditetsdiabetes. Bara lite sådan, mer socker intolerans. Detta reglarade jag med att tänka lite på kost och motion.
Även när jag var gravid med Benjamn fick jag denna diagnos men nu ännu mildare, jag låg i grå-zonen.
Vilken grad av diabetes man har bestäms genom att man gör en glukosbelastning, mäter blodsockervärdet i blodet innan och efter, kollar skillnaden och framför allt hur högt man ligger i detta värde efter. Ett normalvärde ligger under 7 mmol/l. Har man en utvecklad diabetes kan värdena ligga upp mot 30 mmol/l.
Våren för ett och ett halvt år sedan fick jag ett erbjudande från Linköpings sjukhus att vara med i en studie som kollade hur man mådde ca 10 år efter en graviditetsdiabetes. Tyckte ju självklart att det vill jag vara med på. Bara för att kolla att allt fortfarande var bra, få en ordentlig hälsoundersökning alltså.
Så idag då för ett år sedan åkte jag på fastande mage in till Linköping och deras diabetesmottagning.
Först mätte de massor, bla vikt, längd och magomfång. Jag fick berätta in historia och min familjs historia, sjukdomshistoria menar jag då :-). Sen togs det blod i mängd och parti som skulle kollas.
Och till sist blev det dags för glukosbelastningen.
Stick i fingret och in i mätaren, låg på ca 3,5. Helt ok. Sen kommer det äckliga. Dricka 5 dl sockerlösning med lite citron i för att ta bort det sötaste. Man måste dricka det inom en kvart och jag lovar sista glaset växer fullkomligen i munnen. Men vad gör man inte för forskningen.
Sen var det bara att sitta still i två timmar och vänta. Läste väntrumstidningar och gick på toaletten. Kände att jag mådde lite illa och förstod väl redan då att nu ligger jag i riskzonen.
Två timmar senare var det dags för nytt stick i fingret. Värdet visade på 12,6. och jag fick för mig själv min misstanke bekräftad. Mina två forskare började hmma och ville inget säga rent ut men kollade listor (över 12 är diabetes, plus att skillnaden mellan värdena var mer än 6 enheter) och misstänkte de med, men ville kolla med läkare först.
Mer väntan, nu på doktorn som skulle komma att ge utslaget. Jag var helt övertygad men det var inte förrän läkaren sa orden som det verkligen sjönk in."Du har diabetes" Några tårar kom för visst är det ett omvälvande besked. Det pratades om insulin i tablettform och annant som är lite suddigt just nu.
Jag fick en tid bokad åt mig på VC här i Motala som skulle följa upp detta och guida mig rätt.
Åkte hem och berättade för de närmaste.
Två dagar senare var jag och träffade doktorn på VC här i Motala. Han ville ta lite egna tester och började prata om att kostreglera (mina öron spetsades, tycker inte om medicin) Han skrev ut massa papper och studier om Atkins dieten. Sen skickade han hem mig men bad mig återkomma nästa morgon för att lämna ett fasteblodsockervärde. Hem o lusläsa stenciler och sög åt mig allt. Har ju sedan tidigare ganska god kunskap om hur och vad man ska äta men mycket ny information kom fram.
Gick i väntans tider på att höra från doktorn på VC igen för att höra vad han kommit fram till med sina blodprov. Inget hände på drygt en vecka och nyfiken som jag är ringde jag själv. Då säger doktorn att blodsockervärdet på fastande mage låg på 3. "Så du har inte diabetes"!! Jag blir ju som ett frågetecken. Hur menar du nu."Man kan inte ha så lågt värde på morgonen och klassas som diabetiker" Men jag fick ju besked häromdagen att jag har. "Du kan/får gärna dra ner på kolhydraterna som Atkinsdieten säger men vi kan inget mer göra för dig". ?????
Ganska förvirrande det här. Nytt besked till de närmaste.
Men ett fast beslut hos mig att förändra mina kostvanor. Nånting var ju fel i min kropp.
Ett halvår senare tog jag en ny kontakt med en annan läkare via mail (mest för att stilla min förvirring, för att inte tala om min omgivnings förvirring) Förklarade min situation Här fick jag beskedet att jag mest troligt höll på att utveckla diabets men med rätt kost kan slippa medicinera.
Jag har inte en dag ångrat mitt beslut att äta lågkolhydratkost
Hade under tiden jag väntat på besked från VC börjat söka egen information på nätet. Jag följde matsedlarna som jag fått på VC vid första besöket. Ingen pasta, potatis, ris eller bröd, Ej heller något socker i någon form. Hade ju lite abstinens ett par dagar när sockret gick ur kroppen men under de dagarna så handlade det ju om att leva ett långt liv. Så beslutet var inte svårt även om det kändes tufft. Tänk att aldrig mer få äta en tallrik spagetti eller choklad eller glass. Idag har jag inga som helst bekymmer med detta, det finns bättre alternativ.
Ju mer information jag sökt desto säkrare har jag blivit på att jag har gjort ett rätt val.
Nu äter jag LCHF (low carb high fat) Skillnaden är inte så stor. Störst är väl att Atkins tycker det är ok med sötningsmedal och det tycker inte jag. Det finns många invändningar mot denna sorts kost men för mig har det bara varit fördelar.
Jag har inte varit förskyld på ett år. Innan var jag och mina barn ständigt förkylda på vinterhalvåret.
Jag behöver mindre sömn och har mer energi.
Jag har inget sug efter sötsaker, och skulle jag nån gång känna att jag vill ha nått så unnar jag mig en liten bit.
Det jag önskar med detta inlägg är att fler människor ska få upp ögonen för hur mycket det vi äter påverkar vår hälsa.
LCHF hjälper mot övervikt, IBS-mage och mycket annat. Jag ser ju mer fördelar med denna kost än vad jag kan se nackdelar. Våga testa! Du har inget att förlora.
Det finaste som finns är en god hälsa.
.
Nu låter det här nog mer drastiskt än det egentligen är. Och det kommer säkert som en överraskning för många. Det är ju inget jag skyltar med direkt eftersom jag inte är sjuk i/av den. Och jag kommer inte att bli sjuk av den heller så länge jag äter som jag gjort det senaste året.
Men jag vill iallafall berätta.
När jag var gravid med Zebastian visade det sig att jag fick graviditetsdiabetes. Bara lite sådan, mer socker intolerans. Detta reglarade jag med att tänka lite på kost och motion.
Även när jag var gravid med Benjamn fick jag denna diagnos men nu ännu mildare, jag låg i grå-zonen.
Vilken grad av diabetes man har bestäms genom att man gör en glukosbelastning, mäter blodsockervärdet i blodet innan och efter, kollar skillnaden och framför allt hur högt man ligger i detta värde efter. Ett normalvärde ligger under 7 mmol/l. Har man en utvecklad diabetes kan värdena ligga upp mot 30 mmol/l.
Våren för ett och ett halvt år sedan fick jag ett erbjudande från Linköpings sjukhus att vara med i en studie som kollade hur man mådde ca 10 år efter en graviditetsdiabetes. Tyckte ju självklart att det vill jag vara med på. Bara för att kolla att allt fortfarande var bra, få en ordentlig hälsoundersökning alltså.
Så idag då för ett år sedan åkte jag på fastande mage in till Linköping och deras diabetesmottagning.
Först mätte de massor, bla vikt, längd och magomfång. Jag fick berätta in historia och min familjs historia, sjukdomshistoria menar jag då :-). Sen togs det blod i mängd och parti som skulle kollas.
Och till sist blev det dags för glukosbelastningen.
Stick i fingret och in i mätaren, låg på ca 3,5. Helt ok. Sen kommer det äckliga. Dricka 5 dl sockerlösning med lite citron i för att ta bort det sötaste. Man måste dricka det inom en kvart och jag lovar sista glaset växer fullkomligen i munnen. Men vad gör man inte för forskningen.
Sen var det bara att sitta still i två timmar och vänta. Läste väntrumstidningar och gick på toaletten. Kände att jag mådde lite illa och förstod väl redan då att nu ligger jag i riskzonen.
Två timmar senare var det dags för nytt stick i fingret. Värdet visade på 12,6. och jag fick för mig själv min misstanke bekräftad. Mina två forskare började hmma och ville inget säga rent ut men kollade listor (över 12 är diabetes, plus att skillnaden mellan värdena var mer än 6 enheter) och misstänkte de med, men ville kolla med läkare först.
Mer väntan, nu på doktorn som skulle komma att ge utslaget. Jag var helt övertygad men det var inte förrän läkaren sa orden som det verkligen sjönk in."Du har diabetes" Några tårar kom för visst är det ett omvälvande besked. Det pratades om insulin i tablettform och annant som är lite suddigt just nu.
Jag fick en tid bokad åt mig på VC här i Motala som skulle följa upp detta och guida mig rätt.
Åkte hem och berättade för de närmaste.
Två dagar senare var jag och träffade doktorn på VC här i Motala. Han ville ta lite egna tester och började prata om att kostreglera (mina öron spetsades, tycker inte om medicin) Han skrev ut massa papper och studier om Atkins dieten. Sen skickade han hem mig men bad mig återkomma nästa morgon för att lämna ett fasteblodsockervärde. Hem o lusläsa stenciler och sög åt mig allt. Har ju sedan tidigare ganska god kunskap om hur och vad man ska äta men mycket ny information kom fram.
Gick i väntans tider på att höra från doktorn på VC igen för att höra vad han kommit fram till med sina blodprov. Inget hände på drygt en vecka och nyfiken som jag är ringde jag själv. Då säger doktorn att blodsockervärdet på fastande mage låg på 3. "Så du har inte diabetes"!! Jag blir ju som ett frågetecken. Hur menar du nu."Man kan inte ha så lågt värde på morgonen och klassas som diabetiker" Men jag fick ju besked häromdagen att jag har. "Du kan/får gärna dra ner på kolhydraterna som Atkinsdieten säger men vi kan inget mer göra för dig". ?????
Ganska förvirrande det här. Nytt besked till de närmaste.
Men ett fast beslut hos mig att förändra mina kostvanor. Nånting var ju fel i min kropp.
Ett halvår senare tog jag en ny kontakt med en annan läkare via mail (mest för att stilla min förvirring, för att inte tala om min omgivnings förvirring) Förklarade min situation Här fick jag beskedet att jag mest troligt höll på att utveckla diabets men med rätt kost kan slippa medicinera.
Jag har inte en dag ångrat mitt beslut att äta lågkolhydratkost
Hade under tiden jag väntat på besked från VC börjat söka egen information på nätet. Jag följde matsedlarna som jag fått på VC vid första besöket. Ingen pasta, potatis, ris eller bröd, Ej heller något socker i någon form. Hade ju lite abstinens ett par dagar när sockret gick ur kroppen men under de dagarna så handlade det ju om att leva ett långt liv. Så beslutet var inte svårt även om det kändes tufft. Tänk att aldrig mer få äta en tallrik spagetti eller choklad eller glass. Idag har jag inga som helst bekymmer med detta, det finns bättre alternativ.
Ju mer information jag sökt desto säkrare har jag blivit på att jag har gjort ett rätt val.
Nu äter jag LCHF (low carb high fat) Skillnaden är inte så stor. Störst är väl att Atkins tycker det är ok med sötningsmedal och det tycker inte jag. Det finns många invändningar mot denna sorts kost men för mig har det bara varit fördelar.
Jag har inte varit förskyld på ett år. Innan var jag och mina barn ständigt förkylda på vinterhalvåret.
Jag behöver mindre sömn och har mer energi.
Jag har inget sug efter sötsaker, och skulle jag nån gång känna att jag vill ha nått så unnar jag mig en liten bit.
Det jag önskar med detta inlägg är att fler människor ska få upp ögonen för hur mycket det vi äter påverkar vår hälsa.
LCHF hjälper mot övervikt, IBS-mage och mycket annat. Jag ser ju mer fördelar med denna kost än vad jag kan se nackdelar. Våga testa! Du har inget att förlora.
Det finaste som finns är en god hälsa.
.
Kommentarer
Postat av: Fia
Tänk vad fort ett år går, inte klokt ju... Du är så duktig med din kost och allt. Kramar Fia
Postat av: Fia
..och soffan står nu så fin i hallen, blev kanon... Puss puss
Postat av: Anna
Oj vilken resa du har gjort..
O jag tycker oxå den kosten är helt suverän att ha i ens liv..
Jag mår mycket bättre sen jag började min resa o det kommer att bli ännu bättre..
Ett jätte intressant ämne det där med diabetes o kost hur man kan påverka sin kropp till ett bättre leverne..
Socker gör så mkt dumt med kroppen.. Men att unna sig någon gång är helt ok tycker jag..
Det är lite arbete i början men sen går det av bara farten!!
Lycka till!!
Massor kramar!!
Postat av: Anonym
Hej!
Trött på falska sidor som GRATISMAKEUP.SE / GRATISKLADER.SE ?
Bli medlem i denna sidan, bli medlem, aktivera ditt konto genom din mail och sedan får du ett presentkort i brevlådan, DET FUNKAR!
BLI MEDLEM DU OCKSÅ!
http://gratis-fashion.se/inviter-ven.php?id=51057
http://gratis-fashion.se/inviter-ven.php?id=51057
http://gratis-fashion.se/inviter-ven.php?id=51057
http://gratis-fashion.se/inviter-ven.php?id=51057
http://gratis-fashion.se/inviter-ven.php?id=51057
Trackback
