Ursulet humör
Igår em och kväll var jag på uruselt humör. Irriterad, förbannad och besviken.
Ovanliga känslor för mig som oftast brukar kunna se ganska klarsynt på saker o ting, tycker jag själv iallafall.
Roten till min irritation och ilska var att jag blir så urless på folk som inte kan lämna besked och sen tro att man ska rätta sig efter deras planering och vilja iallafall. De ska kunna planera men själv får man om och om igen anpassa sig för att alla berörda ska må bra. Just nu tycker jag synd om mig själv och det brukar jag inte heller göra men när kommer den dagen då jag kan få göra det jag vill och andra anpassar sig efter mig????
Mitt sunda förnuft säger ju att den dagen kommer då jag sätter ner foten och säger ifrån utan tanke på att det sårar och gör andra ledsna (och kanske då främst mina barn). Men där har jag något att jobba med mycket.
Besviken var jag i går för att jag måste att ställa in den AW som jag framförallt efter eftermiddagen verkligen hade behövt. Behövt att få träffa mina vänner och dryfta och få ur sig lite. Få lite perspektiv på saken. Kanske inte egentligen AW som sådan men att komma ifrån en stund och träffa glada trevliga människor. Men men som sagt saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig och det är ju egentligen bara att acceptera och börja på ny kula. Ibland lättare sagt än gjort.
Men efter lite TV4play med veckans avsnitt av "Halv åtta hos mig" och sedan TV4 med fredagens "Lets dance" så kändes det bättre och perspektivet börjar komma tillbaka och jag kände mig mindre ledsen över situationenerna.
Det finaste som finns är att för att kunna känna glädje måste man även kunna vara ledsen.
Jag kan känna igen den där känslan. Det gäller att, som du säger, sätta ner foten, men hur lätt är det? Man lär sej något nytt varje dag brukar jag säga, och då inte enbart positiva saker. Du som alltid är så glad och positiv måste också får känna dej förbannad och besviken.:) Skickar en stärkande kram. KRAAAM
Hej vännen min! Kan tänka mig att roten till allt det här är en karl från förr med en icke förmåga till planering, har jag rätt? Och du det är ingen nackdel att ibland känna sig ledsen och förbannad, det gör en stark för vidare konfrontationer. Den dagen kommer, bara du bestämmer dig för att en gång för alla säga ifrån och jag lovar dig barnen kommer att förstå... Så Angelica bestäm dig nu för det gör bara ondare ju längre man väntar, tro mig jag vet... Stora och goa stärkande kramar till dig, jag vet att du fixar det... Puss min fina vän.
Gud vad jag känner igen mig!! Hoppas det kändes bättre sen!
Energi och glädje till dig!!
Kramar
Jag måste säga att jag till 100% diggar din blogg. Tyvärr verkar jag inte kunna prenumerera på din blogg via BlogLovin' och jag undrar varför det går snett. Är det någon annan som också har problem med att prenumerera på den här bloggen?
