Det finaste...

Idag är det precis ett år sedan jag gjorde mitt första rikitga blogginlägg.
Tack goa Fia för att du ledde in mig på bloggandets bana både i fråga om att skriva själv och läsa andras.

Det är ju absolut hunnit hända en del under detta år Men jag kan nog inte känna att det är några livsomvälvande saker Året varit ganska lugnt  och det känns både skönt och men också ger det ju en tankeställare till hur vidare självutvecklande året har varit.

Det som har varit annorlunda och givande är att jag under året faktiskt har gjort flera nya bekantskaper som känns ovärderliga. Ett par riktigt goda och nära vänner finns nu i mitt liv och jag hoppas att ni kommer att stanna här länge!
Att lära känna nya människor är bland det mest lärorika jag kan tänka mig. Att höra andras levnadsöden Vad för likheter och olikheter i upplevelser  och bemötande av dessa man har Att man, trots tron ibland, inte på något sätt är ensam om att ha råkat ut för glädje och, kanske det man tänker mer på, tråkigheter.
En del har en helt otrolig förmåga att få saker som händer dem till att stärka sig och lära sig av upplevelserna
Medan andra gräver mer sig och ser bara mörker och hamnar i en nedåtgående spiral som bara blir svårare och svårare att ta sig ur.

Mitt nyårslöfte till mig själv detta år eller kanske jag ska säga saker som jag vill förbättra hos mig själv:
Att försöka ha en possitivare inställning till saker som händer i min vardag
Att vara mer stödjande och uppmuntrade gentemot mina barn så att de kan växa och utvecklas
Att försöka utsätta mig för saker som tar emot Inte skjuta upp utan med en gång ta tag i ev problem som uppstår.

Det finaste som finns är ett nytt bloggår med många givande inlägg