Förintelsens minnesdag
Här om dagen var det Förintelsens minnesdag, närmare bestämt i onsdags.
Då var det 65 år sedan (27 jan 1945) som Auschwitz befriades.
Kan känna både glädje och sorg över att denna dag finns. Glädje i att de människor som överlevt blev fria, glädje i att vi fortfarande idag kommer ihåg vår historia. Sorg i att vi måste påminna oss om detta hemska som hände i Europa under 2:a världskriget.
Eftersom båda barnen är scouter och båda kårerna var med och medverkade i en manifestation i Motala på torgen i onsdagskväll så var mina barn med där. Zebbe bjöd folket som kom för att lyssna på glögg och pepparkakor. Det var en man där som berättade om sin tid i koncentrationslägret.
Jag ska erkänna att jag var inte där och lyssnade Det var kallt och det snöade massor så jag gick och gjorde något så ytligt som att shoppa kläder till mig själv istället.
Efter tal och sång på torget blev det fackeltåg ner till kyrkan och dit gick jag faktiskt och lyssnade på den gudstjänsen. Teatersällskapet Gryningen spelade upp en liten pjäs och det spelades vacker musik och höll minnestal. Prästen talade om hur viktigt det är att vi inte blundar utan verkligen ser våra medmänniskor Att det börjar hos och själva och med vår egen personliga historia för att vi ska kunna förstå andras och för att vi ska kunna vara goda medmänniskor. Tänkvärt verkligen!
Man vet ju att dessa utrotningar av folkslag fortfarande äger rum i världen och det är ju bara såå hemskt Man känner sig ganska hjälplös. Men börjar man hos sig själv och ler mot omvärlden så blir den bätter Eller som min goa goa vän Fia skrev i sin blogg: Bättre ett leende för mycket än inga alls...
Ger samma uppdrag till er alla som Fia gör i sin blogg: ha en leende och glad helg som går i det positva tecknet..
Det finaste som finns är att ett leende är alldeles gratis att ge bort.
Då var det 65 år sedan (27 jan 1945) som Auschwitz befriades.
Kan känna både glädje och sorg över att denna dag finns. Glädje i att de människor som överlevt blev fria, glädje i att vi fortfarande idag kommer ihåg vår historia. Sorg i att vi måste påminna oss om detta hemska som hände i Europa under 2:a världskriget.
Eftersom båda barnen är scouter och båda kårerna var med och medverkade i en manifestation i Motala på torgen i onsdagskväll så var mina barn med där. Zebbe bjöd folket som kom för att lyssna på glögg och pepparkakor. Det var en man där som berättade om sin tid i koncentrationslägret.
Jag ska erkänna att jag var inte där och lyssnade Det var kallt och det snöade massor så jag gick och gjorde något så ytligt som att shoppa kläder till mig själv istället.
Efter tal och sång på torget blev det fackeltåg ner till kyrkan och dit gick jag faktiskt och lyssnade på den gudstjänsen. Teatersällskapet Gryningen spelade upp en liten pjäs och det spelades vacker musik och höll minnestal. Prästen talade om hur viktigt det är att vi inte blundar utan verkligen ser våra medmänniskor Att det börjar hos och själva och med vår egen personliga historia för att vi ska kunna förstå andras och för att vi ska kunna vara goda medmänniskor. Tänkvärt verkligen!
Man vet ju att dessa utrotningar av folkslag fortfarande äger rum i världen och det är ju bara såå hemskt Man känner sig ganska hjälplös. Men börjar man hos sig själv och ler mot omvärlden så blir den bätter Eller som min goa goa vän Fia skrev i sin blogg: Bättre ett leende för mycket än inga alls...
Ger samma uppdrag till er alla som Fia gör i sin blogg: ha en leende och glad helg som går i det positva tecknet..
Det finaste som finns är att ett leende är alldeles gratis att ge bort.
Kommentarer
Postat av: Sofie
Puss vännen min och tack för att du för budskapet vidare... Visst mår vi bättre med posivitet kring oss och ett leende som möter oss gör gott i hjärtat. Kram kram
Postat av: Mia
Tack!! :)
Trevlig helg på Er också.
Kram Mia
Trackback
